Musikvärlden har förändrats markant de senaste 10 åren och det är ytterst få som kan livnära sig enbart på sin musik.
En del tycker att det är åt det sämre hållet medans andra tycker att det nalkas en spännande framtid där artisteriet kommer att återgå till den tiden innan ”stjärnstatusen” fanns.
Hur det egentligen kommer till att bli kan man endast spekulera om, men om man verkligen vill jobba som musiker och inte nödvändigtvis vill spela sina egna låtar då kan man jobba som frilansande musiker eller en sessionmusiker.
Detta är dock ett väldigt tufft arbete som dessutom saknar ett ordentligt ekonomiskt skydd, din a-kassa beräknas oftast som att du har ett deltidsjobb.

Om man inte bryr sig om att det är ett osäkert, dåligt betalt jobb med obekväma arbetstider och om man är beredd på att spendera åtskilliga timmar i en trång buss för att kunna göra det man älskar, då tvekar man inte över att välja detta spännande yrke.För dom älskar verkligen sitt arbete, de står ut med alla bekymmer som medföljer och löser sina problem med hårt arbete, hängivenhet och uppfinningsrikedom.

Det är dock endast ett fåtal artister som kan leva ett bekvämt liv som frilansare och för att nå dit så krävs det en stor portion med tur och väldigt bra kontakter, precis som ett vanligt band.
Många skapar sina första kontakter på musikskolan, andra fixar det genom att ihärdigt vara ute och spela med andra musiker, de flesta gör båda delarna.
Det gäller att synas, höras och träffa så mycket människor som möjligt.
En del frilandsartister väljer att anlita en manager men det innebär en extra kostnad så många väljer att göra även den biten själva.
Lite jobb kan man få genom att använda sig av olika artistföreningar, men de flesta får man fixa själv.
Man kan lätt förstå att detta är ett speciellt levnadssätt som kräver en viss typ av personlighet för att klara sig.
En av Sveriges mest aktiva yrkesmusiker är basisten Werner Theunissen.
Han har spelat ihop med väldigt många svenska och även utländska artister, spelat med olika artister i olika TV program och är väldigt aktiv inom allt som rör musik.
Jag hade kontakt med Werner sen ett tag tillbaka då bandet som jag är med i sökte en basist för live-gig och efter en viss övertalning så gick han med på att berätta lite om sig själv, sitt liv och yrke.
Just nu så håller han på med inspelningarna ”Fantastiska nöjen” som kommer att sändas under våren på TV3, där han har en roll. Så vi åker till hans arbetsplats i Globen för att göra intervjun framför kameran.
Efter lite mödosamt GPS arbete så satt vi nu på hans kontor och han börjar med att berätta om en vanligt förekommande sak.
-Jo ni förstår...det var fest igår och det blev sent, ett jubileum för Fantastiska nöjen och jag fick hoppa in och spela bas med bl.a. Burken från rockfolket. "Klart att Werner ska lira bas, vi har ingen basist ju" -Sa dom och så jag ställde upp, så klart.
Han berättar att det är mer en regel än undantag att det ges tillfälle att spela när det är fest eller tillställningar av alla slag. Även om han sysslar med mycket annat också i musikbranschen och gjort fler shower än han kan hålla reda på så märker man att han fortfarande älskar att stå på scenen och spela inför en publik. Att han idag har möjlighet att jobba inom svensk musikelit och TV beror på många års arbete som började 1975 efter ett möte med en basgitarr.
-Den ropade ut mitt namn, det var helt enkelt kärlek vid första ögonkastet.
-Eftersom jag kommer från en musikalisk familj så höll jag alltid på med något instrument,  det var lite piano, orgel, flöjt, gitarr och sånt. Men när jag såg basen så vart jag såld direkt. Så det är en klar fördel att jag kom ifrån en musikalisk familj där det finns flera som spelade musik i olika former, (även om ingen av dom andra är proffsmusiker. Min morfar var en operasångare i Holland men de är allt. Så det var alltid mycket musik i olika genrer där hemma. Detta var mycket inspirerande.
Vid denna tidsepok d.v.s. -70 talet så var det inte helt ovanligt att artister åkte iväg på en ”spiritual journey” till Indien.
Werners barndomskompis Johnny hade återkommit från en sådan resa och började att ge honom privata baslektioner efter lite övertalning från Werner. Det övades och spelades i olika band, han spelade också i ett Punkband när han fick ett erbjudande.
-Ja det var när jag var med i bandet ”Grisen skriker” i slutet av -70 talet,
Vi kallades inte för Punkband utan för ett New wave band och detta var precis innan jag började spela på heltid, hade även ett funkband på den tiden med bl.a.  trummisen Johan Åkerfeldt.
-Stora konserter rent musikaliskt, säger Werner och skrattar.
-Jag fick en del erbjudande om att spela med några ”top 40” band, göra en del shower och så där. Och helt plötsligt fick man åka runt och spela 5 - 6 dagar i veckan och få betalt dessutom, fantastiskt! Då tänkte jag ”why not”, det var detta man ville göra och få  lära sig vad det innebar att vara "on the road". Så jag packade väskan och basen och började turnéra, det blev många och långa mil i olika turnébussar. Det var spännande och roligt att få uppleva alla spelställen och hotell. Detta var början på min tid som heltids musikant, det var mycket kul att kunna försörja sig på musiken och få resa runt och uppleva allt.
Efter att ha spelat i diverse band så slog han sig ihop med Jonas Siljemark och gjorde Sveriges första rap-platta på svenska -82. Gruppen hette ”STOP” och demon spelades in med en fyrakanals Fostex portastudio hemma hos Werner. Låten ”Kool Katt” gjorde att ett  skivbolag fick upp ögonen för detta nya fenomen som ännu ej riktigt nått fram till den svenska marknaden. Dom spelade in låten i en riktig studio, Christer Sandelin och Tommy Ekman var producenter och efter det så bar det av på en rikstäckande turné i Sverige 1983.
-Vi var bl.a. på Discoforum och jag såg Carola för första gången, hon satt där och applåderade så fint med händerna vid sidan om ansiktet, för att inte skymma sitt ansikte för fotograferna, det var riktigt kul. Vi var även Sveriges första breakdance show, de var en stor grej.
Plattan sålde slut och dom började jobba med skiva nr 2 som döptes till ”Don´t stop”, den sålde ganska hyfsat runt om i europa -85-86. Tv-programmet ”Bagen” med Kia Berg spelade deras låtar och ”Don´t stop” var även ledmotivet till programmet. Werner åkte med olika artister, dansband bl.a. på Vingresor och gjorde olika shower och gig. 1989 så började han jobba för ”Kotte Management” och 1988 bildades gruppen ”W.T.B.” som fungerade bl.a. som ett kompband åt de artister som bolaget bokade. W.T.B. står för Werner Thunissen Band och dom blev även bl.a. Tommy Nilssons band i 10 års tid.
När man ber Werner om att berätta lite om några speciella spelningar som han har gjort så nämner han först Elvis Presleys bandmedlemmar.
-Ja jag hade äran att spela med Elvis gamla trummis DJ Fontana och gitarrist Scotty Moore, jag sjöng och spelade bas. Åkte på turné med ”The Swedish Elvis Song Contest”, detta var ca -93 -94. Det är ett riktigt roligt minne, Rock&Roll på riktigt, oldschool.
Sen medverkade vi i olika tv-program med W.T.B,  bl.a. så var vi husbandet till tv-programmet ”Vi i femman” -91 och -92, också en kul grej som man har starka minnen ifrån. Och så turnén med Plura så klart, vi åkte runt och spelade låtar från hans soloplatta samt några Eldkvarn låtar. Plura är en enormt kreativ människa och artist.
-Sen var jag kapellmästare åt Nattsuddarna med Björn Wallde och Svante Grundberg, bandet hette ”The Festprissers” och kom ifrån Kotte Management.
-Men det är så många sköna och roliga gigs, som man har haft det stora nöjet att få vara med på. Antingen som basist eller turnéledare eller inblandad i produktionen på något sätt.
Werner har aldrig fört några precisa anteckningar på vilka han har spelat ihop med. Men sist vi pratades vid så fick jag veta att han hade börjat att skriva ner alla artister och jag vill minnas ett samtal som vi hade haft tidigare om just detta där jag påpekade att sånt är ju kul att ha för egen vinning, kanske ta fram och titta på och minnas något speciellt tillfälle eller gig. Om det var vårt samtal eller om han hade planer på att göra detta sedan tidigare hinner jag inte fråga honom innan detta går till tryckeriet. Här är i alla fall några som han jobbat med: Nanne Grönvall, Van Morrison, Crucified Barbara, BWO, Jojje Wadenius, ABBA – The show, Staffan Hellstrand, Tower of Power, Eldkvarn, Mikael Rickfors, Kee Marcello, The Animals, Nazareth, Spencer Davis Group, Sanne Salomonsen, Jill Johanson, Lili & Susie, Eddie Meduza,Tommy Körberg.
-En turné som var extra minnesvärd var Gyllene Tiders 25 svängen, 2004 som turnéledare för Pugh.
Werner sysslar med det mesta inom musik och tycker att det är intressant och givande, hans väldigt sociala personlighet hade nog inte stått ut med att ha endast ett yrke. Han mår bäst av att leva det liv han gör idag, men det har funnits en period då han inte trivdes lika bra. En tid bodde han i Göteborg och jobbade väldigt mycket som frilansbasist, gjorde massvis med gig och shower. Det var ett hektiskt liv, vissa av gigen blev tråkiga repriser för honom och till slut blev han ”mätt” på allt. Lösningen på hans problem fanns i Stockholm, han behövde skapa egen musik ihop med vänner som ger honom den där speciella kicken. Han flyttade och träffade sina gamla polare från när han hade bott i Stockholm tidigare. Det dök upp olika erbjudanden bl.a. om att vara med i The Poodles, det tackade han nej till. En dag ringde Werners gamla vapendragare Frank och frågade om han ville vara med i ett coolt rockband. Det var mycket lockande och det visade sig vara helt rätt sorts medicin för att få igång spelglädjen igen, så under fyra års tid rockade han hårt med Sthlm Cowboys med gitarristen Frank Liestam och trummisen Benna Sörman. Dom gjorde många grymma spelningar och var till och med i Singapore och uppträdde. Men Werner hade inte riktigt hittat det han letade efter och under sensommaren 2008 frågade Nanne Grönvall om det inte var dags att spela ihop igen. Werner tackade ja och dom gjorde bl.a. Nannes krogshow “Vild” i fyra månader på Rondo i Göteborg.
Bandet som var med var ett fantastiskt kul band att jobba med och Nanne är grym! Han gillar att jobba med Nanne, och pratar varmt och entusiastiskt om sin mycket goda vän och gamla klasskamrat och deras gig.
Åren med Sthlm Cowboys och gigen med Nanne hade återgett Werner sin spelglädje. Han beskriver det som att det viktigaste är inte i vilken genre man spelar, utan med vem och samlar man rätt människor så blir det alltid roligt och har man tur så blir det magiskt. Rätt människor kom han åter att finna i Gil Edwards and the Knuckleheads, där han äntligen känner att han är ”i hamn” och idag så är det detta band som ger honom drivkraften och ligger honom varmast om hjärtat. Det lyser i ögonen på honom när han pratar om bandet och alla framtidsplaner och det är ingen tvekan om att han har fått tillbaka sin glöd för att spela igen. Kolla in deras hemsida för kommande konserter.
Trots att Werner har en gedigen meritlista och väldigt bra kontakter så får han hålla sig framme för att få mera spelningar. Werner förklarar, ett vanligt problem med att jobba mycket.
-Folk tror att man är fullbokad jämt och inte har tid men så är det inte, så man får gärna höra av sig till mig, Säger Werner och ler. 
-Jag sysslar med så väldigt mycket inom musiken men framför allt så är det basgig, Dj-gig, turnéledare gig. Om man vill veta mer kan man besöka min hemsida: www.wernertheunissen.com
Jag talade med Werner några timmar innan denna artikel blev låst, klockan var efter 22 och han var på väg hem för att sova lite innan han åker iväg på en 24 timmars show med Crusified Barbara.
-Det ska bli skit coolt, får jag veta. –Vi hörs senare, ta hand om dig.

Jag kan inte sluta bli imponerad av denna enorma glädje och hängivenhet som han har för sitt yrke och passion. Detta är ett måste för att orka jobba och livnära sig  som artist, för det är mycket ”blod, svett och tårar” i denna bransch, det vet jag.
Många av oss  andra är inte beredda att lägga ner, i stort sätt all sin tid och kraft på att arbeta riktigt, riktigt hårt för det lilla gage man för ett gig, så länge man tillhör den okända kategorin med musiker.
De som orkar med detta sätt att leva och har hängivit sitt liv åt musiken, måste hela tiden hitta nya på nya idéer för att hålla sin glöd vid liv och framför allt inte glömma att skapa egen musik också.
Att hålla sin egen kreativitet vid liv är väldigt viktigt och gör att man utvecklas som musiker, artist och individ.
Eftersom man aldrig kan bli riktigt full-lärd, forsätter utvecklandet så länge det göds med energi, uppfinningsrikedom och passion. Först då återges detta ännu kraftigare och man kan ta ett nytt kliv upp i ”lärdomens trappa”. Det blir till en positiv cirkel med ett rikt liv och spännande liv.      
Det gäller bara att hitta sin egen väg.

Här kan du ladda hem hela tidningeni PDF format med bilder, posters och en CD-skiva

Lycka till!

Share on facebook

Christian Danielsson

Copyright © 2010 ROCK & ROLL MAGAZIN.
All Rights Reserved.